Jag har ingen aning om att det är meningen, men nu i anslutning till att Familjen lägger upp albumframsidan på sin hemsida finns också det nya verket Mänskligheten på Spotify!

Familjen - Mänskligheten

Det hela är väldigt mystiskt, albumet skulle nämligen inte släppas förens den 5e maj. Men nu finns det där. Albumet och singeln När Planeterna Stannat.

Vi återkommer senare om det elva låtar långa albumet. Tjipp!

Ja, för att se till att ni inte missat Familjens senaste video, här är den! Videon är ungefär lika enkel som låten, inte så mycket krångel liksom. Glöm inte femte maj! Då (jävlar) smäller det! (Detta inlägg är också lite för att visa att vi lever men har en del annat att göra för tillfället.)

Jag vill ha det där trumsetet, sjukt snyggt. Och det är kul att man ser Johan T Karlsson sjunger på skånska ibland.

Jag kanske har bott under en sten de senaste månaderna, eller så är jag bara efter, men jag har inte fattat att det funnits en Movits!-låt tillgängligt för nedladdning. Och eftersom jag inte fattat det så har jag inte heller fattat storheten i låten som har funnits. Den är helt enkelt nåt förbannat bra. Låten heter Först Tar Vi Manhattan och är ett samarbete mellan Luleåkillarna i Motivts! och Zacke som precis släppt ett nytt album [Spotify].

Movits - Bild från firstwetakemanhattan.se

Låten släpptes i samarbete med Whoa.nu strax innan nyår inför Movits! och Zackes turné i ”landet Obama,” som kallades just som låten. Alstret finns tyvärr inte på Spotify, men den finns här och på Whoa som nedladdning!

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

I sex dagar har jag nu gått och tänkt på att jag måste göra det jag nu gör. Nämligen skriva några ord om The Teddybears nya skiva Devil’s Music. Plattan släpptes, samma dag som Brute Noir och The Anatomy of Timo Räisänen, den 24e mars 2010.

The Teddybears på P3 Guld. Foto: Nils Linde för Rockfoto.nu

Teddybears har kortat ner namnet från Teddybears STHLM och tagit på sig björnmasker. Tanken är att de, precis som Danger och Daft Punk, ska bära maskerna när de uppträder. Varför denna förändring har skett vet jag inte, men förändringen i musikväg är inte så påtaglig. Det låter till en viss del som det alltid har gjort med dem, vilket verkligen inte är något negativt! Albumet innehåller många många gästspel, ett mönster som syns även i tidigare alster från dem på STHLM-tiden, och denna gång med band som Flaming Lips, rapparen Cee-Lo (Ena halvan av Gnarls Barkley, ya know) och Eve. Just Eve är med och gästar på låten Rocket Scientist, vilken hördes på P3 Guld och även i etern de senaste månaderna, som i album-version är lite aggressivare i sången. » Läs resten av detta inlägg «

Salem! Salem! Salem! Åh, vart man än vänder sig så kan man inte undvika att läsa man om denna underbara man! Han har vunnit 4 grammisar! Han kom 2a i melodifestivalen! Han är så söt! Det är hans brorsa som är med i Bolibompa va? Åh, hans lockar! Varför bytte han till att bara ha ’Salem’ som artistnamn under sin andra platta, och varför har han nu tagit tillbaka sitt hela namn ’Salem Al Fakir’ till melodifestivalen och den 3e plattan? – jo, det är sant. Han har faktiskt släppt en 3e platta med, han är inte bara folkkär och 2a platsvinnare i melodifestivalen. Det ni. & ja, det är skoj att björn Gustavsson var med i hans nummer i melodifestivalen. Det är skoj att han är banbrytande och vågar chansa. Men snälla, låt Salem inte bli en 14årig-skrik-magnet mer än han redan är.

Personligen är jag ganska glad att han inte vann, jag vill ju att han ska vara mystisk och spårad och lite hemlig. Jag vill inte att han ska vara mello-salem. Nejtack. Men, det är ju bara min åsikt. Och dessutom är det inte det vi ska prata om nu, utan hans nya platta. För jag vill ju inte vara som alla andra och bara koncentrera mig på att han var med i melodifestivalen, och jag tänker även i största möjliga mån lämna det faktum att Björn satt vid flygeln. Jag lämnar det, läs aftonbladet om ni vill ha rubriker och andra medtävlares reaktioner på detta.

Foto: Miki Angrius

Salem al fakir är ett musikaliskt underbarn, och det har vi nog hans föräldrar att tacka. Alla Al Fakir-syskonen har ett gemensamt intresse för musik, medan föräldrarna aldrig har spelat någonting. Det är just detta faktum som är intressant; att föräldrarna såg till att alla deras barn fick spela instrument från barnsben. Salem spelade som 4a åring fiol och som 13åring åkte han på turné i både Sverige och Ryssland. Ganska mäktigt, ja.

Jag minns sommaren 2007, det var min magiska musiksommar. Salem turnerade tillsammans med Säkert! Och jag var alldeles lycklig över detta faktum. Mannen var mycket kritikerrosad och gick snabbt upp i toppen på försäljningslistorna. Men samtidigt, han var inte en happymeal-kille. Hur ska man kunna vara det med den sortens musik? Ohnej, han var genialisk, egenproducerad och svår att förstå sig på med en gång.

Att han dessutom är ”hemlig” i Staygold som Damien Adore, spelas på radio mest hela tiden och är en riktig favorit på dansgolven är underbart, det visar att man aldrig ska sluta att förvånas över de karakteristiska musikval han kommer att göra under sin karriär.

När Salem Al Fakir släppte sitt första album var förvirringen ett faktum, skribenter över hela Sverige gav upp den ständiga strävan efter att sätta en etikett på allt. Mängder av kritiker har en tendens att klanka ner på Salem, påstå att han krånglar till saker och ber honom att sluta vara så pretto. Det är det krångliga jag älskar, att man inte måste förstå hur han tänker allt. Bara njuta av ett faktum; det här är Salem. Och herregud vad underbart det är.

Foto: Andreas Ackerup

Jag blev förälskad när han släppte sin första platta; ”This Is Who I Am”. Under andra plattan ”Astronaut” hade vi det lite jobbigt, vi var inte riktigt överrens. Han var inte längre helt och hållet mainstream, han hade klippt av lockarna och bytt artistnamn. Han hade låtit medierna påverka honom, trots att han själv menade att det var för att inte låta dem ha en bestämd bild av honom. Nu, under den 3e plattan ”ignore this” är jag nykär igen. Och jag känner att; det här kommer att vara länge. Jag är nog beredd att gifta mig tillsammans med killen med lockarna och leendet nu. Jag älskar att han har använt sig av sin dator till stor del och jag älskar att det är galet och spårat igen. Det märks att det var en produktiv höst han hade, och det märks att han har hittat tillbaka igen, tillbaka till lekfullheten och till det skruvade.

Låten ”4 o’ clock” är smått genialisk. Det samma gäller ”Brooklyn Sun”. ”Keep on walking” antar jag att ni alla har hört, den är även den bra. Men, per automatik vill jag inte tipsa om den, just för att det är en melodifestivallåt. Och hörrni; att albumet avslutas med ”i’m so happy” är även det genialiskt. Det får mig att redan nu längta till nästa storverk Salem Al Fakir kommer att uträtta. » Läs resten av detta inlägg «