Det är den 9 juni idag, det vet ni ju. Och, jag tar helt enkelt för givet att ni även vet att det var idag som Oskar Linnros platta släpptes. Eftersom att den finns på spotify så har lyssnandet vart effektivt. Jag gillar det jag hör, det gör jag. Det är sommar och plattan släpps i exakt rätt tid. Texterna känns flera gånger som riktiga ”dear-diary-moments” vilket jag är rysligt svag för. Jag gillar det jag hör helt enkelt, det gör jag.

Men, samtidigt: jag är besviken. Säg att det är ungefär 4-5 spår som är genialiska. De andra känns lite som utfyllnad. Lite tråkigt. Lite meningslöst. Men, vad vet jag, jag ger det en chans till. Jag menar; till än början gillade jag inte ”från och med du” något vidare. För smörig för min smak. Nu, efter x antal lyssningar och dagar med låten snurrande i min hjärna är jag fast. Jag tänker att sista textraden är genialisk (bredvid ditt namn står ett namn till) och jag ryser när jag hör låten spelas. Ack sundbyberg var rakt igenom genialisk från första lyssningen, alla kategorier.

Jag hoppas innerligt att resten av plattan kommer ha samma effekt på mig. Att den kommer att blåsa mig av stolen, slå undan benen på mig och charma mig. Den har potential, och mina förväntningar är som alltid rysligt höga. Ge mig ett par lyssningar till bara.